Andra vandringen

Andra vandringen/ Karlbergs slott

Torsdagen den 19 februari 2015.

I första hälften av 1600-talet ägde Kristina Ribbing och hennes man, tre byar i Solna socken. Av dessa byar bildades ett säteri som kom att kallas Karlberg.  Slottet gick över i kunglig ägo 1688 och var så till 1792. Under den här tiden startade Ulrika Eleonora dä ett barnhem och ett väveri på slottet. Numera är det en militärskola här. Slottet är enormt stort, vitt och minimalistiskt. Snyggt och fräckt tycker jag. (solnastad.se)

Det är här jag börjar min andra vandring idag. Längs slottets fasad, vandrar jag sakta. Det är helt stilla, jag ser inte en kotte till att börja med. När jag närmar mig mittdelen av slottet, väller det plötsligt ut människor i uniform ur olika portar, de går i små klungor om tre till fem stycken, och de försvinner in i andra portar lite längre bort. Ingen tittar åt mitt håll. Det gör att jag vågar mig in bakom slottet för att se vad som finns där. Hmm en runsten, nu vaknar arkeologen i mig, tråcklar mig upp för slänten och börjar genast känna på stenen. Jag måste bara ta i gamla ting (fast jag vet att en inte ska göra det, för slitage och kontaminering) det är en kvarleva från min barndom, ni vet hur barn gör, smakar, luktar, lyssnar, tittar, känner etc. Jag kan bara inte låta bli, känner mig lite busig och olydig. På stenen står det att Anund och Torfils lät resa denna sten efter Åsgöt. Lite längre upp i backen skymtar jag en byggnad. Jag vandrar sakta upp till den och finner till min förtjusning att det är ett Dianatempel. Den som letar hen finner, visst är det fantastiskt. Sätter mig på en bänk och njuter av stillheten en stund.

Det blåser en del i dag och när jag vandrar vidare upp mot Kungsholmen stöter jag på ytterligare en arkeologisk lämning. Nämligen en kökkenmödding (avfallsanläggning) från porslinsfabriken Rörstrand som låg här 1726 till 1926. En hel kulle med porslinsskärvor. Gissa om jag blev uppehållen här också. Med näsan i marken och innanför staketet som omgärdar platsen, letade jag efter spännande skärvor att stoppa i min ficka. Skärvorna från Rörstrand tänker jag blanda med Stockholmarnas (två små kökkenmöddingar som har blivit till en större ö i havet vid Göteborgs norra skärgård) fynd jag gjort där.

Upp på bron och ner under spårvagnen kom jag till sist över på Kungsholmen. Här var det lite svårt att förstå hur jag skulle komma vidare till Karolinska. Jag frågade ett par stycken som lotsade mig vidare uppför backarna till jag slutligen såg nybygget (av Karolinska) och begav mig dit. Vilket bygge, underbara glashus och enorma byggnader. Kan bara hoppas att det också blir bra för alla anställda och alla patienter den dag de flyttar in. Jag har försökt få reda på varför Karolinska heter just så, men har inte lyckats så värst bra. Tipsa mig gärna om ni vet. Glashuset tänker jag studiebesöka en annan dag.

Nu börjar jag bli trött och i stället för att gå igenom hela Karolinska området så genar jag in mellan bostadshusen och ner på Solna kyrkogård. Gamla kyrkogården är en fridfull plats med snygga avgränsningar för gravarna och i fonden en fantastiskt snygg och annorlunda kyrka. Kyrkan är en av tre i landet som är byggt med en borg i mitten, som en försvarsanläggning. Koret och vapenhuset byggdes på allteftersom. Det var en begravning på gång när jag kom dit så jag får botanisera i kyrkan inför nästa vandring.

Jag har kunnat gå meditativt vissa sträckor, då jag är säker på vart jag ska hän, annars blir det lite osäkert och eftersom Leif lämnar och hämtar mig vill jag gärna veta var jag är, så han kommer rätt. Två timmar är lagom för mig att gå. Jag hinner bli hiskeligt trött när jag närmar mig mitt slutmål och som ni vet, ju närmare en kommer en toalett desto kissnödigare blir en. Jag känner mig mycket nöjd och glad dels för att jag orkar gå och för att jag får flera av mina lystmäten tillfredsställda, som arkeologin, arkitekturen, naturen och meditationerna. Den här gången har jag ont i min högra arm så den ligger i fickan mest hela tiden, så fort jag svänger med den kommer smärtorna. Ja, det är alltså handen, inte armen, som ligger i fickan. En underbart tur har jag haft i alla fall och jag nådde min tänka slutstation för dagen.

På återseende/Anette

Storkyrkan/Första vandringen

Torsdagen den 12 februari börjar min vandring:

Leif kör mig till Storkyrkan där jag ska börja min vandring. Kyrkan är öppen så jag går in och tittar mig runt. Den är lite mörk som gamla kyrkor kan vara men har en del spännande element i sig. Storkyrkan byggdes ursprungligen på 1200-talet. Med en mängd om- och tillbyggnader så uppfördes, 1340, ett kvadratiskt kapell med fyra kryssvalv, tillägnat Jungfru Maria, Vårfrun. Storkyrkan ligger i Gamla stan intill slottet. Jag kan inte så mycket om Gamla stan men när jag går runt där kan jag tänka mig hur kvinnor har haft det där, vilket de har varit värdshusvärdar, hustrur, ogifta, prostituerade, hemlösa, invandrade etc. Ett hårt liv på flera sätt tänker jag. Det finns en del att läsa om tiden från 1100- talet och framåt som rör just Gamla stan (info är hämtad från svenskakyrkan.se/stockholmsdomkyrkoforsamling).

Lämnar Gamla stan och går sakta vidare nerför storkyrkobrinken till Riddarholmskyrkan, som är stängd med lås och bom. Isiga gator gör att jag nästan trillar omkull, åker kana nerför trottoarkanten med ilningar i magen och tänk om jag trillar. Några byggkillar tittar åt mitt håll, kanske skrek jag till lite, jag vet inte. För att få in en kvinnlig aspekt på denna stängda kyrka så kan jag berätta att bland andra så ligger Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora dä begravda här. Platsen runt omkring är viktig känns det som. Jag får utforska det en annan dag. Det regnar lite nu och blåser. Med isiga gator i åtanke och lite mindre ork vill jag inte utmana mig till äventyr idag (Info från sverigeskungahus.se).

Nästa anhalt blir en liten omväg förbi Klarakyrka. Människor ligger i bänkarna och lapar värme, en del sover andra ligger och tittar i taket. Några människor sjunger upp inför den stundande lunchmusiken andra verkar ha möte om någon aktivitet. Det är verkligen liv och rörelse i Klarakyrkan. Jag möts av en värmande hand som önskar mig välkommen och jag känner mig välkommen. Klara kyrka uppfördes på 1500-talet som s:ta Clara nunnekloster och klosterkyrka. Bland alla om- och påbyggnader kan nämnas att Agneta Wrede lät bygga den södra porten på kyrkan, under första hälften av 1800-talet. Idag verkar Klarakyrkan mer som en stödinrättning för hemlösa, missbrukare, prostituerade, papperslösa, stressade, sjuka. De bidrar med mat, kläder och annat stöd. Här kan en lämna in bidrag av olika slag (klarakyrkan.se).

Jag lämnar värmen i Klarakyrkan och tar mig ner förbi Centralstationen och går bort mot Stadshuset, där svänger jag av mot Kungsholms strandpromenad, tror att det är Norrmälarstand. Vilken jag går hela vägen bort till Ekelundsbron och Karlbergsslott. Vacker väg att sakta vandra på. Dåligt underhållen en dag som denna, med snö och is kvar på vägen samt lite regn och blåst. När jag är nästan framme vid bron ser jag något på staketet som sticker ut. Rosa text som den vore broderad på staketet, FEMTASTIC står det. Hmm är det de kvinnor som visar sina bröst då och då eller vilka är det här? Jag blir nyfiken förstås och får forska vidare när jag kommer hem. Men visst är det fantastiskt när jag går där och mina ben är trötta och vill vila, så får jag en extra kick av att betrakta staketet och dess budskap, som jag ännu inte riktigt vet vad det står för. Ringer Leif och vips så kommer han och hämtar upp mig och min trötta lekamen.

Jag vandrar i två timmar (inte fyra;-) och känner mig så nöjd. Har inte helt lyckats med meditationsstunderna som jag hoppades på. Det är så mycket i stan som distraherar och människor som vill ha lite uppmärksamhet och så isiga gator att hålla balansen på. Bitvis var jag i ett hav av fritt flöde. Lite uppföljning av Femtastic. Kort är Femtastic ett kvinnokollektiv inom urban kultur. De driver klubbar, events, PR/managment, DJ,s mm där kvinnor kan uppföra sin musik på sina villkor. Citat ”Kvinnor måste organisera sig för att ta plats och skapa utrymme för sig själva” (femtastic.se). Heja dem! / Anette

Ingegerdsleden

Missade att lägga ut själva leden. Här kommer den. / Anette

Inledning

Ingegerdsleden:

Av en slump fick jag en gång reda på att det finns ett helgon i Rysslands ortodoxa kyrka som heter S;ta Anna och som har sitt ursprung i Svearike. Det måste undersökas så det gjorde jag. S;ta Anna med lite namnomvägar kommer från Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter. För att bevara freden öster ut gifte han bort henne med Jaroslav från Novgorod.

Ingegerd lyckades bevara freden och gjorde stordåd i österled på 1000-talet. Hur många av oss visste om det här? Sök på Ingegerd så kommer det upp litteratur om henne.

Min mormor hette Ingegärd. Jag träffade henne bara till jag var nästan fyllda sju år. En del vaga minnen, några lite mer skarpa, men jag har en känsla av att jag gillade henne, mycket. Mormor dog i cancer bara 59 år gammal.

Pilgrimseden är något jag hittade i våras vid Solna kyrka och tänkte den vill jag gå. Då trodde jag att den utgick från Solna kyrka till Uppsala kyrka.  Att den skulle få namnet Ingegerd visste jag inte. Men det kom att betyda något extra i och med namnet. Det innebär att jag väljer att gå i kvinnospår, för Ingegerd och för mormor. Jag vill också söka och finna spår efter kvinnor längs vägen.

Min intention var att gå i åtta timmar varje torsdag. Sakta och lugnt, med mycket matsäck med. Ja, kvällen innan ångrade jag mig och tänkte att fyra timmar är nog mer realistiskt. Så med lite mindre matsäck och med tanke på att traska i fyra timmar började jag min vandring ifrån Storkyrkan i Stockholm med slutdestination Uppsala domkyrka någon gång i framtiden. / Anette.